Åh hujedamig. De senaste dagarna har varit hemska. Sömbrist till tusen, plugg, plugg och åter plugg. Och ovanpå det onormalt små matintag, minimalt med hundpromenader och alldeles för få kramar. Lägenheten är stökig, jag har varit sunkigast i världen och har kännt för att gråta ca 3 gånger i timmen.

Men, dagens plugguppgift lyckades bli färdig onormalt tidigt, med andra ord inte klockan 7 på morgonen (efter att ha arbetats med hela natten) utan faktiskt runt 22 på kvällen. Förmodligen för att jag trotsade hälsa och vett och sov bara 2½ timme inatt och lyckades börja med plugget på morgonen istället för på eftermiddagen. Skönt. Hursomhelst, detta resulterade i att jag äntligen fick lite tid till att bara göra ingenting. Dock rann tiden hastigt iväg efter en väl behövd dusch och fixande med en av bloggdesignerna som nu ska ut till sin nya ägare. Och där slutade lyckan. Nu är jag trött och trots att jag vill leva livet, pyssla och fixa ska jag nog gå och sova nu. Känns vettigast så.

Tröstar mig med att jag planerar att jobba snabbare än snabbast imorgon så lyckan kan återupptas, samt tänker på min storslagna julklapp/födelsedagspresent som nu är bara en månad och någon vecka bort. Åh älskade Canon Eos 50d, du och jag kommer skapa storslagna saker.