Okej, jag stod inte ut längre. Håret var superrisigt så jag tog min plastkam och någon slags barnstorleks-sax och ställde mig framför handfatet. Klippklipp!

Så nu har jag klippt håret, själv. Man kan faktiskt göra det. Jag kan iallafall göra det. Jag har friserat ganska många andra i mina dagar så jag har ganska bra koll, inte frisörskills direkt, men ja, det fungerar. Sen att det är jävligt knepigt att klippa sig själv är ju en annan sak, man kan ju inte förvänta sig att det ska bli skitbra. Det blev inte skitbra. Jag klippte inte mer än typ en cm på längden men klippte upp det en smula så om jag plattar håret och puffar till det lite ser jag säkerligen ut som världens rockbrud. Med mitt alldagliga självfall blir det dock mer "kvinna 45+ som försöker se ungdomlig ut", men det gör inget, jag har det nästan alltid uppsatt i någon slags ruffsig boll ändå.

Huvudpoängen är att det känns mycket fräschare nu, passade även på att kladda in topparna med någon slags (förmodligen exklusiv) hårolja som jag hittade bland mammas prylar. Så nu känns allt tipptopp.

Bortsett från att jag har klippt mig själv så klippte jag faktiskt Jacob igår, hans hår har en dålig ovana att forma sig som en svamp när det blir lite för långt så nu blev det jättekort istället :) Sen klippte jag även Legos klor idag! Det har tyvärr inte gjorts så ofta som det kan behövas så det var lite läskigt. Framtassarna gick galant efter att han fick något annat än mig att tugga på men sen blev jag för djärv och skulle klippa baktassarna och då blev han lite sprattlig så jag klippte för mycket : ( Det började blöda och han blev ledsen. Stackars bebi.