Jag har planer. Jag har alltid haft planer och försöker så gott jag kan, att vara en självständig och stark människa. Drömmer om att rädda världen och hitta bot på obotliga sjukdomar osv. Visserligen är väl inte medicin min grej riktigt, men jag kan nog komma på något.

En dag, som alla andra dagar för 2 veckor sen öppnade jag hela mitt hjärta. Fingrade försiktigt över läppar som inte var mina egna och jag tror att lite av all den där ilskan rann av mig, den där natten som aldrig riktigt tog slut.
Vi ville inte beté oss som alla andra, konstaterade vi. Men ibland tror jag nästan att vi är värre.
Vi klär in alla vackra ord i hånskratt, sjunger falskt i stämmor till System of a Down och du ler när jag behöver ett leende.


Som administratör för Facebook-gruppen "Hata Kärleksfjolleri." vill jag kräkas en smula på mig själv för det här inlägget men.. jaja. För även om jag har planer, att jag vill vara en självständig och stark människa - och att mjuka känslor minsann inte botar några obotliga sjukdomar, så kommer jag nog på något..