Igår när mamma kom hem från jobbet handlades det baguetter, grillad kyckling och massa annat gott. Sen geggade vi ihop allt i köket och tog bilen och hundarna och puttrade ner till hamnen.

Min mamma är en sån där typisk seglarkvinna nu för tiden. Det är inte jag. Visst, havet kan vara fint att titta på sådär på avstånd men jag tycker det är jätteläskigt. På något vis handlar allt som har med stora mängder vatten i samband med mig, om att allt ska rasa, gå sönder, sjunka, sprängas, ätas upp av jättebläckfiskar, drunkna, ramla i och bli bränd av gigantiska superbrännmaneter osv osv.

Hittills är det tyvärr ingen som verkar förstå det på samma vis som jag och min kära mor försöker ofta övertala mig om att jag ska hänga med ut på en segeltur i deras segelbåt. Njeee säger jag då och försöker prata om något annat.